Historik

Som ett led i att ge kvinnorna en möjlighet till egen försörjning startade Sophie Adlersparre Föreningen Handarbetets Vänner 1874. Redan från början fanns parallellt med det konstnärliga arbetet en pedagogisk ambition, först som internutbildning och 1891 genom kurser för vävlärare.

Föreningen grundades i syfte att främja den svenska textila slöjden. Handarbetets Vänner (HV) inrättade en mönsterateljé, delade ut uppdrag till väverskor runtom i landet och startade en utbildning av vävlärarinnor.

Handarbetets Vänners Ateljé

Vid sekelskiftet stod Carin Wästberg och Maja Sjöström för det konstnärliga uttrycket tillsammans med konstindustriformgivarna Gunnar Wennerberg och Alf Wallander.

Konstnärerna Anna Boberg, Carl Larsson och Anders Zorn gjorde förlagor till de gobelänger som då vävdes på HV. Flera av dessa verk finns nu i Nationalmusei samlingar. Alf Munthe knöts till verksamheten under 30- och 40-talen. Då vävdes även möbeltyg i damast, gardiner och mattor bland annat till Stockholms konserthus.

Den textila monumentalkonsten utvecklades och uppmärksammades under Edna Martins ledning från 1951–1977 då konstnärerna Kaisa Melanton och Sten Kauppi knöts till verksamheten. Kända verk från HV:s ateljé är Endre Nemes’ »Blad ur en bilderbok« för Östra sjukhuset i Göteborg, Peter Dahls »Stolta stad« för Sveriges riksdag samt Elisabet Hasselberg-Olssons »Minnet av ett landskap« från 1983 som hänger i riksdagens plenisal.

Statens Konstråd och den konstnär som fått uppdrag för en viss offentlig miljö anlitar ofta HV för textil konst med höga kvalitetskrav. Under senare hälften av 1990talet har bl.a. Jordi Arkö, Laris Strunke, Lennart Rodhe, Olle Bonniér, Lenke Rothman, Siri Derkert, Karl-Axel Pehrson, Hans Krondahl, Lillevi Hultman och Veronica Nygren gjort förlagor till flera verk. 

Elisabeth Oscarsson, Petter Zennström, Anders Widoff, Elis Eriksson, Ulrika Mårtensson, Karin Mamma Andersson, Meta Isæus Berlin och Ann Böttcher utfört sina verk hos HV ATELJÉ.

Handarbetets Vänner Skola

HV:s pionjärkvinnor reste ut i landet, inventerade och började bygga upp en samling av god textil folkkonst som inspiration för nyskapande. Från och med 1915 fick HV ett särskilt statsbidrag för undervisningen. HV:s verksamhet har bedrivits i lokalerna på Djurgården ända sedan 1920.

1963 förstatligades alla privata seminarier i landet. Vävlärarutbildningen flyttades till ett statligt seminarium. I samarbete med Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund skräddarsyddes 1964 en ettårig utbildning för konsulenter och affärsföreståndare och denna förlades till HV. 1972 utökades utbildningen till två år, och eleverna fick 1978 ett utbildningsbevis som underlättade en breddning av yrkesutövningen till museer, fritids- och terapiverksamheter. 

Utbildningarna på HV Skola har aldrig varit förbehållna kvinnor men först på 60- och 70-talen började männen söka sig dit. Flera nya termins- och kvällskurser startade med syftet att utveckla kunskaper när det gäller formgivning och förnyelse av väv- och konstsömnadstekniker. 1998 godkändes den treåriga textila hantverksutbildningen. Här förstärktes också samarbetet med HV Ateljé genom att en del elever från skolan kunde beredas praktik där. Den nära kontakten mellan utbildning och yrkespraktik samt att lärarna är aktiva utövare inom sina fackområden, borgar för att utbildningen blir anpassad till samhällets behov.

HV Skola har under alla år haft och har fortfarande en social ambition. Att bevara vårt kulturarv genom att hålla hantverkskunskaper och -skicklighet levande är en av HV Skolas målsättningar. Lika viktig är ambitionen att utveckla och förnya hantverket och utmaningen att integrera användningen av modern datorteknik på ett genomtänkt sätt. Att träna sinnena och koordinationen mellan handens och intellektets arbete innebär också att bevara och odla ett djupt mänskligt kulturarv. HV Skola står för en efterfrågad helhetssyn på människans komplexa behov, ett synsätt som, för både män och kvinnor, skapar förutsättningar för tillfredsställelse inom yrkesmässig aktivitet och rekreation.

Licium

LICIUM startades 1904 som en ateljé för kyrklig och heraldisk textil konst, av Agnes Branting, tidigare direktris vid Handarbetets Vänner 1891–1904, och Mimmi Börjeson, en av HV:s skickligaste brodöser. Dessa två stod officiellt för firman. HV:s förutvarande ordförande Anna Wallenberg stödde den nya firman både ekonomiskt och moraliskt. Sofia Gisberg, textilkonstnär och lärare vid Tekniska skolan, som också varit verksam hos HV, blev vid sidan av Agnes Branting LICIUMs första textilkonstnär.