Siri Derkert, Vi-We-Nous, 1963

Vid slutet av 1950-talet inleddes konstnärens Siri Derkerts (1888-1973) omfattande arbete med konst för det offentliga rummet. Hon började experimentera i olika nya tekniker efter decenniers arbete i måleri, teckning och skulptur. Ristningar i naturbetong i Östermalmstorgs tunnelbanestation (1965) hör till de mest kända projekten. Denna ”livsfris”, med sin karga men levande teckning på grå betong där hennes personliga berättelser sammanvävs med stora frågor kring fred och kvinnors rättigheter, bröt med tidens gängse abstrakta formspråk i offentlig miljö. Gestaltat för tanken om att ”det personliga är politiskt”, ett uttryck som dock myntades först av den nya kvinnorörelsen 1968. 

Siri Derkerts samarbete med Edna Martin som var HVs direktris 1951-1977, resulterade i två centrala verk, den här utställda Vi-We-Nous och Vad sjunger fåglarna???? (1967), som är en monumental ridå i Höganäs stadshus.  I Vi-We-Nous, som gjordes på uppdrag av Lidingö kommun för aulan i ett gymnasium, kretsar motivet kring kvinnokamp och kvinnans historia. Siri Derkerts självporträtt tecknas till vänster och utgör tillsammans med August Strindbergs porträtt till höger, en figur som hon ofta återkom till; paret, det vill säga en kvinna och en man i gemensam kamp mot den patriarkala ordningen. Här finns också roddar-madamer och en skrivmaskinsflicka som skildrar det anonyma arbetande kvinnokollektivet, motiv hon första gången presenterade i Kvinnopelaren 1958 på T-centralen. 

Ridån är utförd i utsökt välarbetad gobelängväv i ull och lin, av HVs hantverkare Ruth Larsson och Gunvor Haugessen. På en bas av svart framträder vertikala färgfält i klara färger, placerade som i ett collage. På dessa finns motiven ”tecknade” med krita. Här återklingar Ristningar i naturbetong och Siri Derkerts förmåga att uttrycka den rörliga tecknade linjen på ett fast material, men till skillnad från i tunnelbana, i mättade och uttrycksfulla färger. 


Text av Annika Öhrner