Hundra år med kvinnlig rösträtt

I år är det 100 år sedan kvinnor i Sverige för första gången fick rösta i val till riksdagen. För oss på HV förs tankarna osökt till, en av de mest tydliga markörerna för rösträttsrörelsen, Baneret med stort B. Banéret som togs fram av tre konstbrodöser på Licium, 1911, för det internationella förbundet International Woman Suffrage Alliance.

I vårt bildarkiv finner ni en artikel om baneret skriven av Annika Örhner, här i en förkortad version.

"Den internationella rösträttsrörelsen använde liksom arbetarrörelsen och andra politiska eller yrkesrelaterade föreningar, visuella emblem och heraldik för att skapa en gemensam identitet att samlas kring. Banéret var ofta viktigt i denna iscensättning, ett sätt att vid manifestationer i gaturum och samlingssalar förstärka den massverkan som de samlade rösträttskvinnornas egna kroppar skulle ge. Rösträttskvinnorna var för övrigt särskilt måna om att klä sig elegant och moderiktigt, som ett motdrag mot den smutskastning de utsattes för och de nidbilder av föregivet fula och oattraktiva kvinnosakskvinnor som återgavs i pressen. 
Banéret för det internationella förbundet International Woman Suffrage Alliance, grundat i Washington 1902, var på samma sätt ytterst elegant och genomarbetat, utfört i vit sidendamast och med broderier i silver och guld av Ateljé Licium.
Alliansen för kvinnlig rösträtt hade sedan 1904 diskuterat utseendet av ett framtida banér, och enats om att en sol och ordet Justice, rättvisa, skulle ingå. Ett förslag av konstnären Eivor Hedvall (1884-1977), till en flagga i guld med solsymbol i övre vänstra hörnet och texten ”Votes for Women”, vann i internationell konkurrens vid kongressen i London 1909. ... Utformningen av banéret förändrades sedemera efter diskussioner i en särskild internationell standar-kommitté, där Agnes Branting ingått. Branting hade varit direktris vid HV mellan 1891 och 1904, då hon istället grundade Ateljé Licium tillsammans med Mimmi Börjesson. Licium skulle åter komma att gå upp i HV 1952. Utformningen var också den gjord av Eivor Hedvall, men hade ett betydligt mer anslående och ståndsmässigt utseende än den tidigare.  

Tre konstbrodöser vid Ateljé Licium arbetade i över en månads tid med konstbroderiet i silver- och guldtråd, övervakade av Hedvall, ”färgerna måste ju placeras på ett särskilt sätt, och stygnen läggas konstnärligt för att den fylliga, rika helhetsverkan skall nås”.
Överst på baneret står ”International Woman Suffrage Alliance” och i mittpartiet återges en uppgående, stiliserad sol med förbundets förkortning i centrum och ordet Justice. På andra sidan av baneret möter den internationella alliansen för kvinnors rösträtt en dikt på svenska, författad av Lotten von Kraemer:

Så i molnhöjd dag som klar
framåt bjuder vårt standar
framåt genom moln och dimma
mot den nya dagens strimma

Baneret är ett föremål någonstans mellan konstverk och politisk propaganda, vars presentation var väsentlig för att inge respekt och ge trovärdighet ät rösträttssträvandena som ännu mötte ett starkt motstånd i det manliga etablissemanget. Det fungerar idag också som en länk till det förflutna och används av förbundet som nu bär namnet International Alliance of Women, och förvaltas ambulerande av dess ordförande."

Läs texten i sin helhet här.

I en artikel från CSB skriver man:

"I år är det 100 år sedan kvinnor i Sverige för första gången fick rösta i val till riksdagen. Det skulle dock dröja 26 år innan vi fick vårt första kvinnliga statsråd och 73 år innan könsfördelningen i riksdagen blev någorlunda jämn.
Förändringarna i samband med 1921 års riksdagsval resulterade i att antalet röstberättigade i Sverige ökade från 1,2 till 3,2 miljoner. Trots att fler kvinnor än män nu fick rösta utgjorde männen majoriteten av de röstande. Endast 47 procent av de kvinnliga röstberättigade deltog i valet, medan 62 procent av männen röstade.
... 
Ser man till valdeltagande för samtliga röstberättigade i riksdagsvalet 2018 var valdeltagandet bland kvinnor 88 procent medan 87 procent av männen deltog."